Om mig

Jag är född 1954 i Helsingfors. Har studerat filosofi och litteratur. Tidigare medlem i den experimentella teatergruppen Institutet för Scenkonst (Sverige). Arbetat med handikappade och på mentalsjukhus. Politiskt aktiv inom de Gröna. Medlem i Pargas stadsstyrelse och fullmäktige. Lärare i keramik inom vuxenutbildningen och medlem i Åbolands Keramikers Gille.

Jag har arbetat med keramik sedan slutet på 80-talet. Min produktion består i huvudsak av drejad brukskeramik i stengods. I mitt arbete har jag försökt att bli så självförsörjande som möjligt: Jag tillverkar mina glasyrer och en del av massorna själv, bränner mina arbeten i vedeldade ugnar enligt traditionella metoder och sågar och hugger upp veden ett år i förväg. Detta är visserligen arbetsdrygt men det för mig samtidigt närmare själva tillverkningsprocessen.

En hantverkares filosofi

Mitt arbete som krukmakare består inte enbart av att tillverka och sälja keramik. Genom min verksamhet är jag en del i en hantverkstradition som finns dokumenterad ända sedan stenåldern. Att dreja, glasera och bränna krukor innebär att jag deltar i och fortsätter en urgammal mänsklig handling. Detta framgår även av mitt formspråk: drejningstekniken och vårt kulturarv leder till att många av föremålen jag tillverkar upplevs vara så gott som tidlösa. Det ligger inte heller i min intention att förändra något som har visat sig fungera och som jag själv tycker är vackert.

Risken att min verksamhet därför skulle bli mekanisk och sakna kreativitet finns ändå inte. En sådan risk föreligger enligt min mening i synnerhet inom den industriella framställningen. Skillnaden mellan hantverk och industriell tillverkning ligger i behovet av kontroll: ett industriellt tillverkat föremål skall vara exakt likadant som alla andra exemplar i serien och det skall kunna bytas ut. Den industriella produkten skall också till alla delar motsvara ingenjörens eller designarens idé. Resultatet skall kunna förutses till 100 %. Den industrialiserade produktionens kontrollbehov är visserligen förklarlig, men man får inte glömma att den i grunden uttrycker en intolerant attityd till verkligheten och till den mångfald naturen har att uppvisa. Inte att undra på att masstillverkade produkter ofta känns livlösa och i förlängningen skapar miljöproblem.

Inom det genuina hantverket däremot bör produkten uppfattas som ett slags svar på en dialog mellan materialet, tekniken och hantverkaren. Som hantverkare kan man inte tvinga sina idéer på materialet, utan ett lyckat föremål är resultatet av en lång erfarenhet och känsla för det material hantverkaren arbetar i och vilken teknik han använder. I en sådan produkt kommer materialet och tekniken fram på ett naturligt och balanserat sätt så att föremålet får möjligheten att berätta om sin tillblivelse. Denna möjlighet, detta ”utrymme” som man ger föremålet är inte något man kontrollerar, snarare är det en vädjan. Det är det som ger föremålet ett eget liv, en egen rätt att finnas till. Som en sten på stranden eller ett träd i skogen talar till oss genom sin existens, så talar ett handgjort föremål till oss genom sin form, sitt material och sin yta. Denna berättelse gör också att föremålet kan åldras vackert. Det är allt detta som gör det unikt.

Vi lever i en värld som producerar saker i en aldrig tidigare skådad omfattning. Detta ställer oss hantverkare inför kravet att reflektera över berättigandet av vår egen verksamhet också ur denna synpunkt. Hur skall vi kunna tillverka föremål som har en rätt att existera i denna värld utan att ytterligare bidra till mängden av döda ting som hotar vår natur? Genom min verksamhet försöker jag svara på denna fråga.

Egna och gemensamma utställningar

1993 Pargas, Gamla Kommunalstugan
1999 Pargas, Gamla Kommunalstugan
2000 Pargas, Gamla Kommunalstugan
2000 Åbo, Kuvataidekoulun Galeria
2001 Pargas, Gamla Kommunalstugan
2004 Pargas, Gamla Kommunalstugan
2005 Ryssland, Velikij Novgorod
2005 Åbo, Brinkkala Galleri
2006 Ryssland, Velikij Novgorod
2006 Danmark, Boerglum Kloster
2007 Helsingfors, Galleri Oljemark
2008 Fiskars, ”Tulessa Syntynyt”
2008 Nådendahl, Kulturhuset
2008 Ryssland, Komi, ”Zarnij Kyas”
2008-2009 Helsingfors, Galleri Bengelsdorff
2009 Åbo, Brinkkala Galleri
2009 Pargas Gamla Kommunalstugan
2010 Åbo, Galleri Campus
2011 Korpo, Korpoström
2011 Hauho, Hovikartano
2012 Valkeakoski, Voipaala, ”CERAMEGA”
2013 Pargas, Gamla Kommunalstugan
2015 Pargas, Gamla Kommunalstugan