Ugnar

Jag har två vedeldade ugnar: en mindre som är murad av lätta isolerande tegel och en större tvåkammarugn som är gjord av hårda tegel och dubbelt isolerande skal.

Vid bränning av stengods i vedeldad ugn måste ugnen planeras så att draget riktas neråt så att värmen kan ackumuleras i ugnen och inte genast drar ut genom skorstenen. Eldstäderna till mina ugnar är av Bourry-box typ där själva eldstaden vid högre temperaturer fungerar som en förgasare. Gaserna från veden antänds i själva ugnskammaren som på så sätt blir hetare än eldstaden. Detta sparar både energi och bränningstid.

Packning

Jag råbränner inte mina arbeten. Detta kräver en viss försiktighet vid hantering och glaseringen, men sparar å andra sidan en massa arbete och energi. När man eldar med ved är det dessutom ofta det enklaste som leder till de vackraste reslutaten: i många fall lämnar jag yttre sidan av krukorna helt oglaserade och låter flammorna och flygaskan sköta resten.

Vid packningen av ugnen använder jag små fyrkantiga bitar av mjuk eldfast lera mellan pelarna och hyllorna. En färdigpackad trave kan väga långt över 100 KG och då är det viktigt att det finns sättmån för att jämna ut vikten. Det lönar sig också att lägga ner extra omsorg på de nedersta våningarnas stabilitet, så behöver man inte oroa sig i ett senare skede. Vintertid kan det vara svårt att hålla lerplättarna mjuka så man måste räkna med att packningen av ugnen tar längre tid. Före jag startar packningen har jag i stort sett en föreställning om vart de olika krukorna skall placeras i ugnen, men en krukas placering påverkas också av dom omkringvarande krukornas dimensioner och glasyrer samt hur viktig just den här krukan är för krukmakaren, så ugnssättningen blir alltid en avvägningsfråga mellan olika synpunkter.

Bränning

Jag förvärmer mina ugnar med gasblåsare som jag tänder kvällen före. Det föreligger en risk för kondensbildning i andra kammaren på en stor tvåkammarugn så det gäller att värma den sidan ordentligt, i synnerhet på vintern. Själva eldningen har inte nämnnvärt påverkats av utetemperaturen på vintrarna trots att det borde gå åt mer energi när luften är tiotals grader kallare än på sommaren. Kanske beror det på att kall luft är tätare och att det på så sätt tillförs mer syre till elden på vintern och förbränningen blir effektivare.

Jag använder ved som är billig och torr, dvs för det mesta gran som jag sågar i metersbitar och klyver med en traktordriven klyv.

Vid bränning av keramik är det mestadels så att krukmakaren är ivrigast då man skall ta det lungt, dvs i början av bränningen och i slutet, då det gäller att hålla ut och vara på alerten, är man allra tröttast. En bra regel är i alla fall att inte vara färdigt trött i början av en bränning och gärna lägga till nåra extra timmars eldning mot slutet. Jag brukar också hålla temperaturen någon timme vid dryga 1000 grader så att eventuellt kol hinner brinna ut från godset och inte bildar gasfickor.

Andra kammaren i min ugn använder jag för saltglasering. Kammaren eldas genom en öppning i den igenmurade dörren. Vid övergången från första till andra kammaren försöker jag bromsa upp nedkylningen av första kammaren genom att då och då slänga in några klabbar även där. Jag saltar med grovt havssalt ca 5-6 KG per bränning. Den mindre ugnen tar ca 14 timmar att elda vilket är för långt för en ugn av de här dimensionerna. Jag planerar därför att förstora dess eldstad. Den stora ugnen blir färdig på ca ett och ett halvt dygn med minst 5 dagars nedkylningstid.